Sista veckan i Finland

Sitter i soffan och ser omkring mig. Hemmet är i upplösningstillstånd. Alla som känner mig, vet att jag skall ha ordning och reda omkring mig. Nu får jag nästan ångest av att bo såhär. Ävenom det bara är för några dagar.

Inkommande fredag "kastar" vi loss, rattar vår nya bil mot Oslo och påbörjar vårt nästa äventyr, som kommer att räcka i 4 år. Åter en gång startar vi från 0. Nytt land, ny stad, nya människor…. allt nytt.

Idén att börja blogga om mitt liv föddes när vi fick beskedet, att Erik blivit utnämd till ambassadör i Norge.  På något sätt kändes det som om detta blev en start på något nytt, någon form av brytningspunkt.

Jag är alltså en sk. "medföljare", hustru till en diplomat. Året var 1994, när Erik berättade att han sökt in till Utrikesministeriets KAVAKU ( kansainvälisten asioiden valmennuskurssi ). Jaha, svarade jag och glömde bort det i nästa ögonblick. Vi levde ett rätt normalt småbarnsliv, med två små söner. Ni vet, arbete och dagis, vardagskaos.

UM-processen rullade på i kulisserna, utan att jag desto mera ens funderade på hur livet kommer att förändras ifall han blir antagen. Intagningen bestod av flera olika delstadier och för varje gång han gick vidare, blev det mera spännande. Livet rullade dock på. Jag arbetade som lärare på Åbolands Vårdutbildning den hösten, för en termin. Efter årsskiftet skulle jag börja arbeta på Finlands Röda kors. ( Ja, jag är alltså utbildad sjuskötare och specialiserat mig till hälsovårdare. ) En dag, när jag kom till lärarrummet, hojtade kanslisten; Erik ringde och det blev ett JA! Det kändes som om jag blev svald av en störtvåg.

Nu sitter jag här, mitt i flyttkaoset, 19 år senare, och börjar blogga! Det är samma strövtåg som sväljer mig varje gång vi står inför en ny utlandspostering. Nu är det dock en tsunami som väller inom mig.

Varför denna blogg? Många frågar om mitt/vårt liv utomlands. Det har varit svårt att dela med sig av vår vardag. Hur berätta om upplevelserna, tankarna och livet? Det är ju inte en semesterresa, utan ett sätt att leva. Nu känns detta forum rätt och riktigt. Tiden är mogen :) Så, min kära eventuella läsare, du kommer att få en inblick i en nybakad ambassadris vardag, tankar och känslor. Tillbakablickar och framtidsförhoppningar och allt däremellan.

…. men nu tillbaka till flyttkaoset….