Oslo

Tiden rinner iväg och jag har knappt hunnit upptäcka Oslo. Så mycket nytt, varvat med så mycket gammalt! Påminn mig, kära läsare, att när flyttlasset går vidare om 4 år så har lådmängden reducerats med hälften.

 Jag har fått mig en allvarlig tankeställare, när det gäller vad det är som gör ett hem. Under våra många år utrikes, på olika ställen i världen, var det viktigt att hemmet innanför väggarna var detsamma. Samma möbler, leksaker, böcker, skivor och filmer. Allt skulle med…. för barnens skull. Nu följer inte barnen mera med oss på våra posteringar och jag tänkte, att visst skall ju hemmet med. Givetvis.

Jag började fundera, redan när jag såg lådmängderna öka när flyttgubbarna packade in hemmet i Finland. Är detta nu rikigt klokt? 324 lådor transporteras från A till B. På finska sidan tog det 4 karlar 2 dagar att packa och lasta flyttkontainern. Det tog tre raska män en dag att bära in allt i det nya hemmet i Norge. Det tog mig en vecka!!!! att packa upp. Aldrig mera. Det var en och annan svordom som kom över mina läppar, medan jag arbetade.

Nu är hemmet färdigt, nästan, jag ser mig omkring och undrar…. hur kunde detta lilla faktiskt behöva 324 lådor! På vinden finns 20 lådor med onödiga saker!!!! 20! T.ex. 2 stora lådor innehållande stekpannor, grytor, kastruller som inte passar en induktionsspis. Dessa kunde jag har gjort mig av med, redan INNAN de packades ner i Finland. Om jag hade tänkt, planerat och organiserat.

Nåja, hemmet är min borg och ett "råddigt" hem, är ett råddigt sinne. Hemmet bestod ännu av dessa 324 lådor, när vårt nya liv började här i Oslo. Första veckan varvades av representationer och låduppackning, för min del. Eki kastades redan på måndagen den 1a september in i sitt arbete. Torsdagen den 4e, stod vi värdar, efter att det årliga Sibelius-priset utdelats. I år gick priset till en fantastisk violinist, Vilde Frang. Mottagningen föregicks av en konsert av Oslo Filharmoniske Orkester, ledd av Vasily Petrenko. Vi hade ett 50-tal gäster och kvällen var trevlig. Vi blev varmt välkomnade till Oslo, så vi somnade med ett leende på våra läppar. Sent om sider.

Denna vecka har varit händelserik. Många höjdpunkter, ur min synvinkel. På tisdagen kom Mumin på besök. 84 barn, mellan 2 och 5 år, var inbjudna med sina dagisfröknar. Inalles 100 människor, som alla fick krama Mumintrollet. Barnen var väl förberedda, de visste att Mumin kom från Finland och ropade glatt "sedär är finska flaggan". Detta om någonting är ju att göra Finland känt! Barnen sjöng för Mumin, sagor lästes och Muminmammans goda bullar åts och så dracks det hallonsaft. Naturligtvis. Så till den grad, att dagisfröknarna blev oroliga hur de skall hinna tillbaka till dagiset i tid, innan den stora "störtvågen" :D Efter att barnen avlägsnat sig, började vuxenprogrammet. En paneldiskussion tillsammans med Sophia Jansson. Mycket intressant.

Onsdagsförmiddagen spenderades på Voxenåsen, uppe på Hollmenkollen.  Systerstället till Hanaholmen. En otroligt vacker plats, med vidunderlig utsikt över Oslo och mer därtill. Solen sken och vinden var varm. Maten god och värdarna charmanta.

Torsdagsmorgonen grydde och det var dagen D. Dagen då Eki officiellt blev ambassdör i Norge. Dagen då han skulle träffa kung Harald V. Vi hämtades av Kongens adjutant, som vänligt berättade om hur allt kommer att förlöpa. Tidsschemat var på minuten upplagd. Vi lämnade residenset exakt klockan 10.48. Kördes till Slottet. När vi närmade oss, spelade Kongens garde en "trudelutt". Ett tecken för Kongen, att nu anländer vi! Gardet gjorde honnör och Eki nickade, sådär vant som man ju brukar göra ;) Medan Erik ledsagades till Kongen, tog en hovdam hand om mig. Ännu hemma funderade jag, hur i all sin dar skall detta gå? Väl där…. jag prepplade på som om jag känt damen en längre tid! Hon berättade om slottet, kungafamiljen osv. Summa summarum, vi hade en trevlig 15 minuter, med frågor varvat med skratt! På en given signal, kom en annan hovdam in och jag ledsagades ut samtidigt som Eki kom från sin audiens med Kongen. Givakt och svängom, vänsterom och högerom. In i bilen och till följande ställe. Denna gång en mottagning i Regeringshuset. Small talk och gratulationer. En osynlig signal och adjutanten hämtade oss. När vi kom hem, stod personalen med champagneglasen höjda och hälsade den nya ambassadören välkommen och gratulerades. Av med finstassen, fötterna på bordet och en kopp godiskaffe. En oförglömlig och intressant dag, som avslutades med sushi och en flaska gott japanskt öl!

Det bästa hittills? Det finska telefonabonemanget, som gör det möjligt att ringa hem obegränsat, skicka sms och surfa! Idag kom den första gästrumsbokningen! Livet börjar rulla på, här kommer vi att trivas :)  Jag har kanske sagt det redan?!